Rädsla och Ångest

När jag hälsar på mamma känner jag konstigt nog ro i kroppen. Jag vet att hon, om det bara är för nån timme, inte är ensam. Jag får pyssla med hennes hår och tvätta rent hennes fötter som blivit en vana då hon tar av sig skor och strumpor och går barfota. men det bästa är nog att man lätt kan få henne att skratta. Det är nog lite egoism, jag är där för både henne och mig men i slutändan är det nog mest för mig för mamma minns mig inte när jag går utanför dörren.
Mellan besöken hos mamma växer ångesten inom mig. Mitt samvete bankar i huvudet på mig när jag en dag bestämt att jag ska åka och hälsa på och så kommer det annat i vägen. ju fler dagar som går ju sämre mår jag.
Igår åkte hälsade jag på mamma igen. Hon blev glad av att se mig, fast å andra sidan blir hon glad av vem som helst som är glad och sprallig mot henne. Pga vissa omständigheter valde jag att sätta mig ute vid hissen en stund. Jag har försökt hanterat det mesta när det gäller min mammas sjukdom men när det kommer till att hjälpa henne med hygienen, som jag har hjälpt till med innan, så går det inte längre. I detta fall var det precis det hon behövde hjälp med.  Mamma blir arg, hon skriker rakt ut,hon blir stark och kramar det hon håller i hårt med händerna. Det är som om hon vill tala om hur förnedrande det är att ha någon som tvättar henne. I dessa fall måste dom vara två stycken som hjälps åt. Jag klarar inte av det jag blir rädd helt enkelt.
Efter ett tag gick jag in igen. Mamma var tom i blicken och jag försökte få hennes uppmärksamhet.
"Hej mamma! Jag har med mig lite muffins, jag tänkte att vi skulle fika.
Hon flyttade blicken mot mig log och sa " nämen titta det är Sabina!"
Jag minns inte senast min mamma använt mitt namn i rätt sammanhang. Även fast att det kanske bara var mitt namn hon plockade ur tomheten så lät det så äkta.
Jag väljer ändå att tro på att hon SÅG mig om bara för en liten stund.
Vi fikade, vi skrattade, vi mös med Tristan.
Varje besök avslutas på samma sätt, då har jag inget att ångra...
Jag älskar dig!

//Sabina