"Ut i vår hage"

Av någon konstig anledning så sjunger jag när jag är i närheten av mamma, det har jag gjort ända sen hon låg på intensiv avdelningen i Uppsala dagen efter operation.
När mamma vred och vände sig som mest av smärta vill jag gärna tro att det var det som fick henne att lugna ner sig och somna för en liten stund, min inte allt för orena stämma, även fast att det kanske inte var så.
När jag sjunger eller nynnar sjunger mamma alltid med,det är något jag kan göra med henne, sjunga.
Här om dagen när jag och min syster var och hälsade på började jag sjunga på "ut i vår hage" och mamma sjunger glatt med.
Igår var jag och hälsade på och blev lite lätt skrämd. Vi var inne på mammas rum och hon stod som alltid och trampa på stället. Jag berättade för henne att Pappa Gianni snart skulle komma och självklart började jag sjunga melodin ur Lasse Berghagens Jennie jennie fast jag sjung ju Gianni Gianni och plötsligt så skuttar mamma igång i hysterisk dans följt av skratt.
Strax därefter dyker pappa upp så vi kan gå på den efterlängtade promenaden till lekparken, i alla fall av Antonia.
   Jag gör min mamma glad om det bara är för en liten stund.